Den årliga nyårsenkäten 2013

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag fick min mobil snodd. Var funkis på festival. Gick ut på Stureplan på riktigt.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Uh, enligt förra årets enkät hade jag ett nyårslöfte för 2013, men det glömdes fort kan vi konstatera såhär i efterhand. Nej, inga löften i år…

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nää. Emma skaffade katt?

4. Dog någon som stod dig nära?
Min mormor. Vi har inte haft mycket kontakt alls sedan hon blev sjuk, men det gjorde jävla ont när hon gick bort ändå.

5.Vilka länder besökte du?
Tyskland och Italien.

6. Är det något du saknar år 2013 som du vill ha mer av år 2014?
Mer motion, tror jag. Något slags ansvarstagande för min hälsa generellt. Bättre matvanor, mer rutin på joggandet, såna saker. Kanske bygga lite muchkler, tillochmed?

7. Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas?
10 dec pga mormor.

8. Vad var din största framgång 2012?
Terapin i våras. Att jag tog mig dit, och att jag tog mig igenom den, och att jag såhär i efterhand har förlikat mig med vad som sades och konstaterades under processen.

9. Största misstaget?

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
En släng kräksjuka, några förkylningar, lite skabb. Inget allvarligt.

11. Bästa köpet?
Katrine Kielos Det enda könet.

12. Någon person från året som du vill prisa?
Det lockar att säga fröken Cyrus (åh Miley, om du bara kunde sluta använda rasifierade människor och kultur som accessoarer så skulle jag kunna tänka mig att bli ditt fan helt på riktigt) halvt på skämt, halvt på allvar… Men nej. Malala kanske?

13. Vem betedde sig illa i år?
Oj oj oj, det är inte en historia för bloggen dessvärre.

14. Vad spenderade du mest pengar på?
Livemusik? Stor utgift i år. (Inte för att klaga alltså, det har vart fett värt det!) Eller gamla sega PC-laptops.

15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Tumblr.

16. Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2013?

17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare 😦

18. Vad önskar du att du gjort mer?
Joggat.

19. Vad önskar du att du hade gjort mindre?
Tumblr.

20. Hur spenderades julen?
Mamma och hennes hubby kom upp till mig och Millo och åt vegojulbord och skämde bort lillkatten (Kuro gömde sig tills dom åkte hem så han var svår att skämma bort).

21. Blev du kär i år?
Haha, nä.

22. Favoritprogram på TV?
Oh shit. Fangirlmode på.

Alltså min inre Supernaturalfangirl bröt sig loss från bojorna gjutna av säsong 7s uselhet, för att säsong 8 var så satans-für-sheisse-bra. Purgatory-PTS, Dean och Sam på lajv, “I need you” och den mest episka säsongsavslutningen sedan Sam hoppade ner i hålet med Lucifer! Supernatural säsong 8 var kunggg. Sen kom säsong 9 med sina jävla talande hundar och OOC-Cas och pinsamma retconlösningar och sänkte allt igen. Så inte SPN.

Sen har vi ju Doctor Who som fyllde 50 i år. 50-årsjubileumsavsnittet tyckte jag var helt strålande, men både Claras storyline i säsong 7b och julavsnittet nu har vart en sådan jättebesvikelse att jag ba, jag orkar inte med Moffat. Ugh. Stand-alone-episoderna har vart grymma (Rings of Akhaten är tex ett av mina nya favvoavsnitt), men storyarcsen är ju pinsamma. Så inte Doktorn.

Girls är tillochfrån väldigt bra men det trista med Girls är väl att den är så jävla svajig. Och att jag hatar Marnie så mycket att jag knappt ens kan se scenerna som hon är med i, utan måste mutea eller snabbspola förbi dom om jag inte tittar på Girls med någon. Så inte Girls.

Community har ju vart en source of awesome men senaste säsongen var riktigt usel. Pepp på nya säsongen nu däremot, med Dan Harmon tillbaka vid rodret. Men nej, senaste säsongen var ett clusterfuck. Så inte Community.

Orange is the New Black var ju hemskt bra, om än lite väl hypad. Men bra, tajta karaktärer och att följa Pipers acklimatiseringsprocess i fängelset är väldigt underhållande. Hennes förhållande med Laura Prepon däremot? Not buying it. Vet inte om det beror på att Prepon inte kan agera för att rädda sitt liv eller no chemistry mellan henne Taylor Shilling. Men OBS att Dascha Polanko, Kate Mulgrew, Taryn Manning, Uzo Aduba, Natasha Lyonne, ja typ alla utom Prepon är strålande. Hmm. Ja. Orange is the New Black blir det nog.

23. Har du börjat hata någon/något i år som du inte hatat innan?
Nä. No hate man. ✌

24. Bästa boken du läst i år?
Understanding Fandom: An Introduction to the Study of Media Fan Culture, Mark Duffett

25. Årets största musikaliska upptäckt?
Danny Schmidt och Daughter.

26. Vad ville du ha, och fick?
En fet festivalsommar!

27. Vad ville du ha, men fick inte?
En redig Trissvinst?

28. Favoritfilm från 2013?
Paradis: Kärlek eller Hunger Gaaaaames, det är frågan.

29. Nämn en sak som förgyllde 2013?

30. Hur skulle du beskriva din klädstil år 2013?

Plus skor.

31. Vad räddade dig från galenskap i år?

…eller?

32. Vilken kändis var du mest sugen på?

Misha fucking Collins.

33. Vilken politisk fråga gick du mest igång på?
Social rättvisa, basically.

34. Vem saknade du?
Hmm. Mina vänner när jag jobbat för mycket för att träffa dom på regelbunden basis.

35. Viktigaste läxan du lärde dig 2013?
Om det är för jobbigt (för mig), så behöver vi inte träffas. Det är okej.

36. Citera en låttext som sammanfattar 2013 för dig.
Just know / this too shall pass

Julen 2013, en sammanfattning

I think I’m adorable.

23/12
* Jobbade ett tolvtimmarspass på Fabriquen (6.30-18.30, det kändes i fötterna)
* Tapas, spansk öl och kokosglass med mamma, mammas man, frugan

24/12
* Hysteriskt matlagande i Fittja
* Hysteriskt ätande med parental units och fru
* Matkoma och Karl-Bertil Jonssons jul (<3)
* Paketöppning!: Sporttrunk! Harry Potter-DVD-boxen! Menskopp!
* Somnade framför Afrikas drottning (den var fan skev och Humphrey Bogart är överskattad, jag är ursäktad)

25/12
* Fika med mor och hennes make på Kulturhuset
* Kolla Prins Caspian och skeppet Gryningen (jättefin ju, varför har den fått så dålig kritik?)
* Bönburgare och rätt risig Capirinha på Hard Rock Café
* Första säsongen av Fringe med frun
* Och nu väntar jag på att Doctor Who ska finna sin väg till mig genom den den världsvida webben

Hur har era jular varit?

God jul på er :)

Bloggmakeover!

Lite färggladare! 😀 Stort tack till Elin för fotot jag använt till headern. En dag kanske hon börjar blogga igen, så jag kan lämna länkkudos tillochmed…? *nudge nudge Elin*

Ett nödvändigt ont

Jag måste göra ett inlägg med en viss kod i för att kunna länka den här bloggen med mitt Bloglovin-konto. Jag försöker spexa till det med en bild på mig när jag var cool kid på 90-talet.

Klicka på bilden för att följa Konstbloggen på Bloglovin jao.

Grann gran

Nu har jag och Millo klätt granen! Ängeln är på plats! Det är jul!

Det finns ingen bra rubrik att sätta på det här inlägget. Men det är ett inlägg om min mormor.

Jag har försökt att skriva ett blogginlägg i flera dagar nu. Det är svårt bara. Nu kör jag ändå, trots att jag fortfarande inte vet vad jag ska skriva. Vad jag kan eller borde skriva.

Min mormor gick bort i förra veckan. Livet blev väldigt rörigt efter det. Jag är väldigt ledsen. Både över hennes bortgång, och kaoset som följde. Jag älskade min mormor väldigt mycket. Och mitt i kaos blir det så svårt att fokusera på sorgen, och låta den ta sin rättmätiga plats. Det här är iallafall vad jag tänker på:

       Lägenheten i stan. Mormors broderier, alla garnfärger och hur imponerade både jag och mamma var. “Vilket jobb! Det här har din mormor gjort, Caroline.” Samlingen med Buddhastatyetter i fönstren. Den lilla studsande pennvässaren i form av en råtta. Glasskålen i TV-rummet fylld med godis, bridgeblandning och Marianne (“mormorsgodis”). Gästsängen, metallstommen med ovaler. Mormorslukt. HC Andersen-sagoböckerna med illustrationer i sirlig grafik. “Lilla Carolina Hallonqvist.”

       Lantstället och somrarna där. “Mitt” rum när jag bodde där. Loftet i gästhuset. Krocketspel på gräsmattan. Hopp från den långa bryggan. “Igen, igen!” Den gången en orm simmade i vassen. Den gången vi åkte till badplatsen längre bort och jag “försvann”. Hemrullade köttbullar och kokt potatis på mormors porslin. Hammocken på lantstället innan.

       Mormors jobb innan hon gick i pension. Hennes kontor. Hennes slacks och koftor. Mamma när hon stolt berättade för mig hur mormor hade kämpat för att få plugga matematik trots att hon var flicka och jobba med ekonomi. Mormor som försökte vifta bort det, “Jaja,” men jag tänkte att jag hörde att hon också var stolt. Klart hon var det, klart hon skulle vara det. Mormor som uppfostrade två barn helt själv, som sydde sina döttrars kläder själv när det inte fanns pengar till nya, och överlevde på ett telefonsamtal i veckan när mamma bestämde sig för att dra till Spanien, moster till Grekland (“det var ju så det var, det fanns inga mobiler”).

       Hennes “hupp”. Som jag kunde höra ibland hos mamma och moster med; “hupp”. “Dom härmar mormor,” tänkte jag och förstod liksom inte förrän långt senare hur mycket ens mammas vanor och ovanor gräver sig in i en själv, mer och mer ju längre tiden går. När mamma och mormor precis pratat på telefonen; “Du låter precis som mormor.” “Hupp.”

       Hennes hår, mörka vågor. Hennes pumps som jag provade och klampade omkring i på hallmattan. Hennes bestämdhet, och hennes snällhet. Hennes mun som min lillasyster ärvde rakt av, lillasyster kanin. Jordgubbar och lapptäcken och folkdräkter från Falun.
“Håhåå, jaadu lilla Carro.”

En odräglig 17-åring och en stark och smart och saknad kvinna vid namn Marianne.

Och nu: sorg och ett ofrånkomligt dåligt samvete. Och tusen tankar på min stackars stackars mamma.

Torsdagskvälls-mellow-music time

*

Ice-age heat wave, can’t complain.
If the world’s at large, why should I remain?
Walked away to another plan.
Gonna find another place, maybe one I can stand.
I move on to another day,
to a whole new town with a whole new way.
Went to the porch to have a thought.
Got to the door and again, I couldn’t stop.
You don’t know where and you don’t know when.
But you still got your words and you got your friends.
Walk along to another day.
Work a little harder, work another way.

Well uh-uh baby I ain’t got no plan.
We’ll float on maybe would you understand?
Gonna float on maybe would you understand?
Well float on maybe would you understand?

The days get shorter and the nights get cold.
I like the autumn but this place is getting old.
I pack up my belongings and I head for the coast.
It might not be a lot but I feel like I’m making the most.
The days get longer and the nights smell green.
I guess it’s not surprising but it’s spring and I should leave.

I like songs about drifters – books about the same.
They both seem to make me feel a little less insane.
Walked on off to another spot.
I still haven’t gotten anywhere that I want.
Did I want love? Did I need to know?
Why does it always feel like I’m caught in an undertow?

The moths beat themselves to death against the lights.
Adding their breeze to the summer nights.
Outside, water like air was great.
I didn’t know what I had that day.
Walk a little farther to another plan.
You said that you did, but you didn’t understand.

I know that starting over is not what life’s about.
But my thoughts were so loud I couldn’t hear my mouth.
My thoughts were so loud I couldn’t hear my mouth.
My thoughts were so loud.

*

SÖTT

Titta!! Men är han sötast i världen då, lill-Loun??

Och jag har klippt lugg – Kolbrún sa att det uppade min söthetspoäng med. *försöker va flirtig* *går sådär*

 

Om att fly

I förrgår tog jag ledig dag. Efter att vi tog ner utställningen förra söndagen hade jag någon slags idé om att jag skulle få vara ledig någon dag iallafall, men det rullade liksom bara på sen på måndagen med uppsatstutorials, professorsgruppsmöten, teoretiska seminarium och föreläsningar. Lördagen och söndagen spenderade jag på Fabriquen med surdegsbröden. Men så i förrgår fick jag äntligen vara ledig. Så jag stängde ner internet, satte mobilen på ljudlöst och spelade The Sims 3 från 11.00 på dagen till 21.00 på kvällen. 10 solida timmar, med någon slags mesig kisspaus och någon slags matpaus som egentligen inte var så mycket paus för jag värmde bara en matlåda och sen åt jag den framför datorn.

Här är vad jag gillar med Sims: det handlar om att få ordning på ett liv, vilket är trevligt när en känner att ens riktiga liv är totalt kaos konstant. Jag är en såndär som med enorm omsorg bygger mina Simmars hem, tar fram deras personligheter, ser till att dom hittar jobbet just för dom, bor med människor dom tycker om. (Min favorittaktik är att göra ett syskonpar som bor tillsammans, som sedan kan hitta partners på varsitt håll som sedan får flytta in och populera hemmet med kids. Sakta men säkert bygger jag en storfamilj liksom.) Jag vill att dom ska bli befordrade, att kidsen ska få bra betyg så att jag kan välja personlighetsdrag åt som senare. Jag älskar den makten. Jag älskar simpliciteten. Jag älskar att spela The Sims.

Här är vad som är ironiskt med Sims: jag blir så inne i att hålla koll på att mina Simmar går på toa och äter, och så plötsligt rycker jag till och inser att jag inte gjort någotdera själv på typ sju timmar. Men jag tänker att det är eskapism när den är som bäst – när ens eget liv, med bekymmer och behov, totalt förträngs.

Camilla tittade oroat på mig igår kväll, och frågade hur ofta jag gör den där grejen. Spelar ett spel en hel dag. Det är inte särskilt ofta faktiskt, och jag gör det bara med Sims, för jag kan liksom inte spela Sims i någon timma – det måste vara en hel dag för att jag ska komma in i mitt zombieliknande totaldiktator-tillstånd. Så en dag i månaden, högst. Det är också allt som behövs. En dag i månaden, högst, då mitt liv sätts på paus – inget Twitterflöde, inga Tumblrupdates, ingen mailkoll, inga sms, knappt ens konverserande med vänner av kött och blod. Bara total flykt från allt.  Jag undrar, behöver inte dom flesta det? Det kan väl inte bara vara jag som då och då behöver fly?